Fick för ett tag sedan veta att en av mina klasskompisar, Elin, ska ta ett sabbatsår. Alltså inte gå kvar till våren, inte nästa höst, inte nästa vår. Det är mycket tråkigt, hon är söt.

När man har några klasskompisar som man brukar hänga med så är en förlust av en person fel, jobbigt, tråkigt. Kanske kommer hon och hälsar på, hoppas att hon vet att hon alltid får plats nånstans, alltid finns det nån som har en sängplats över. Så man kan hoppas på galna kvällar även framöver.

Är hos Martin i Mora. Hans tuffa far bjöd in till en omgång TP igår, jag sa att jag skulle slå honom (vilket jag såklart gjorde, TP är det enda spelet jag är bra på). Men, det blev ändock ett bittert slut för vår vän med näbben då kärlekens mystiska mor gick och hade röta och vann för att hon slog tärningen rätt. Det är stört när man har fått alla tårtbitar och är på väg in i mitten slår tärningen gång på gång och svarar rätt på frågorna 10 ggr i rad, men inte kommer in i mitten. Sedan så får morsan i fråga rätt antal prickar på tärningsjäveln och kommer in i mitten och får en så pass enkel fråga så hon kan svara rätt och går och vinner allting. Det är bittert!!! Men, jag slog ju iaf svärfar, som jag sa att jag skulle, så lite stolt får man vara...

Nu kom kärleken hem med Piggelin till mig, jag har gjort ett bus. Men jag säger inte vad det är. Ha!