anka in reverse | esrever ni akna

Senaste inläggen

Av Annakarin - 7 maj 2011 16:32

Idag måste vara den bästa dagen att fortsätta denna utmaning. Mina kläder speglar verkligen mig, i alla fall den Annakarin jag är hemma. Utanför huset har jag bara dessa kläder när jag ska gå en snabbis till Konsum eller om jag tar en promenad i Markaspåret. 


(Jag tror att min sambos kamera vill att jag ska göra det jag ska och inte hålla på med sånt här. Den dog nämligen när jag skulle ta en outfitbild nu, återkommer med bild sen)

ANNONS
Av Annakarin - 21 april 2011 13:40

Idag har jag beställt en menskopp. Det ska testas nästa period, hoppas på att bli lika nöjd som andra som har en. Snacka om att kunna spara pengar! Visst kostar den 300 i inköp, men det lär man tjäna igen på ett halvår eller så. Dessutom tjänar miljön på detta. Sweet! 


Utlåtande om koppen kommer när den testats! 


PS. Jag vet att jag totalt misslyckats med månadsutmaningen. DS

ANNONS
Av Annakarin - 22 februari 2011 19:15

Jag tror inte på Gud, i alla fall inte i den bemärkelsen att det sitter en gubbe på ett moln och bestämmer över världen. Jag tror inte att han skapade världen på 7 dagar, i det fallet tror jag på evolutionen, dinosaurierna nämns nämligen inte i Bibeln. Jag tror att alla ska få tro det de vill, däremot. 


Nej, jag försöker tro på mig själv. Att jag är bra och kan lyckas med det jag företar mig. Det kan vara svårt ibland, men det går oftast bra. Jag vill tro på människan, men det är ännu svårare än att tro på mig själv. Världen är så galen att det känns som att vissa saker är påhittade. 


Jag vill inte tro att jag, när jag dör, hamnar i jorden och blir maskmat. Jag vill tro att det händer något sedan, det kanske det gör. 


  

Jan Stenmark

Av Annakarin - 21 februari 2011 18:46

Här om dagen såg jag avsnittet av X-files då The Lone Gunmen dör. Jag grät en liten skvätt. Man kan väl inte ha ihjäl nördarna?! Såg det sista avsnittet i serien igår, lite trist. Då är det bra att jag kan se hela serien igen, när jag vill!


    

The Lone Gunmen är i alla fall de bästa nördarna någosin! Löser allt på 

så nördiga sätt som möjligt. 


  

Här är en annan typ av nörd, han har egenligen bara det typiska utseendet för en

nörd, utan att vara en. Han fyller nämligen inte  det första och största kriteriet riktigt: Vara så inkörd på ett ämne/företeelse/hobby/vad som helst att nörden i fråga kan i princip allt om detta och inte pratar om något annat. 

Napoleon Dynamite är helt enkelt bara en tonårstönt. Men han är fin ändå. 



Av Annakarin - 20 januari 2011 21:29

Just nu är det här en svår kategori. De som jag för bara ett par år sedan skulle skrivit om här har liksom flutit bort i periferin. Det beror inte på att jag inte tycker om dem fortfarande, för det gör jag, utan det beror på att vi allihop har flytt ut i stora lilla Sverige. Vi drog iväg och pluggade, först försvann Karin, sedan försvann Ida, sedan försvann jag, Patrik blev kvar men nu är också han borta. Någon annan stans. Vi ses inte så ofta längre.

Efter att ha bott ihop i två år så känns avståndet Lund-Sundvall och Uppsala-Sundsvall väääldigt långt. Nu är avstånden mindre, men ändå alldeles för långa.


Mina bästa vänner nu skulle kanske vara Martin och Caroline. Martin är min man också, men honom delar jag i princip allt med.

Caroline är bra på andra sätt, fina Caroline.


Jag har, och har haft, så många fiiina människor så jag kan inte välja. Varför ska man välja när man kan ha allihop?


Älskar er allihopa! Puss! 

Av Annakarin - 17 januari 2011 12:48

Jag vet att jag har misslyckats med denna utmaning, men jag kör hela i alla fall. Då lyckas jag ändå med det, trots att inläggen inte kommit vareviga dag.


Nu är klockan 12:47, det betyder att min dag inte ens har varat i tre timmar då jag vaknade väldigt sent.

Ändå har jag gjort många grejer. Jag har uppdaterat Örebro Universitets Spelförenings blogg. Jag har gått och köpt kaffe, yoghurt och snus på närbutiken och jag halkade inte en enda gång på vägen. Jag har pratat lite kort med I på MSN. Jag har också tankat ner loggor och lite annat från min mail. Jag har kollat facebook, där hände det inte något kul som vanligt. Det skulle väl vara Svahns beskrivning av ÖUSFs nya projekt. 


Nu ska jag dricka kaffet som jag köpte, eller i alla fall ett par skopor av det. Jag ska också äta lite av yoghurten. Sedan ska jag sätta mig med loggboken för höstens bästa kurs så att den blir klar. Samtidigt som jag gör det ska jag ragga människor till mässan på onsdag. 


Jag kommer nog inte hoppa ur mina mjukisbyxor förrän jag går och lägger mig ikväll. Jag gillar mina mjukisbyxor. 


   Här är f.ö en bild där jag har mina mjukisbyxor. Bilden är från första året på Teaterpedagogprogrammet, övningen heter Barriären. 


Över och ut. 

Av Annakarin - 11 januari 2011 22:46

Det är svårt att beskriva något obeskrivbart, inte ens orden "Jag älskar dig" innehåller innebörden av kärlek. Känslor kan inte sättas ord på, det är snarare bättre att sätta handling på dem. En blick, en kram, en kyss. Det säger mer än tusen ord om vad den som delar ut handlingarna känner. "Jag älskar dig" är bara ord, ändå säger jag de tre orden varje dag (jag kramas och pussas också).


Kärleken sitter i magen, inte i hjärtat. Den sitter inte i huvudet, för mycket tänkande förstör känslan.


Vi ser lömska ut, men egentligen är vi kära och pussas och kramas varje dag.


Kärlek kan också vara den känslan som finns mellan vänner, familjer och släktingar (och mellan annat knytt). Men jag skulle inte säga att jag är kär i mina vänner. Dem älskar jag. Att vara kär i och att älska någon är två olika saker. Att älska är djupare, på något sätt. Kärlek kan vara något som pirrar i magen i en vecka, en månad. Att älska någon gäller livet ut, oavsett om jag vill det eller inte. Det är inte valfritt. 

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se